I denna översikt kartläggs och redovisas forskningsläget i Sverige och internationellt med avseende på 2000- talets forskning kring formativ bedömning i grundskolan eller motsvarande. Vår analys visar att teoretiska studier i allt högre utsträckning positionerar formativ bedömning som en kontextbunden social praktik, snarare än en uppsättning generella metoder. Samtidigt har ett fåtal stora metastudier som presenterar anmärkningsvärda effektstorlekar på ökat lärande hos elever lett till att man på policynivå fattat beslut om storskalig implementering i många länder i världen. Forskare tycks överens om att klassrumsimplementering av formativa praktiker behöver stödjas av processer där professionellt lärande ges utrymme, men i realiteten saknas ofta sådana processer. Man har kunnat se att avsaknaden av kollegialt lärande bland lärare och skolledare många gånger innebär att pseudo-formativa praktiker utvecklas, där förståelsen av formativ bedömning tenderar att bli instrumentell och kopplad till ett mer rituellt arbete med ett generellt metodpaket.