Vi hör nästan dagligen att unga i Sverige mår sämre. Utöver sociala medier och skärmtid, minskad fysisk aktivitet och minskad sömn är skolrelaterad stress något som har betydelse för hur unga människor mår.
Barn med psykisk ohälsa presterar sämre i skolan. I skollagen står det att skolan ska “främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära”. Att elever mår dåligt innebär således en risk för deras utveckling och lärande, och är något som behöver tas på allvar. Mot bakgrund av detta är det centralt att vi som arbetar i skolan är medvetna om de utmaningar som eleverna möter.
Inför redovisningen ökar pulsen och händerna darrar, det är svårt att andas. Efteråt går känslan över i något annat, en lättnad och en kick av att ha klarat av något som för några minuter sedan kändes omöjligt. Eftermiddagen går i full fart med kompisar och fotbollsträning. När kvällen väl kommer avslutas dagen med det skönaste som finns, en film med storasyster i soffan.
Tänk om vi som barn fick tillgång till förståelse över vad det är som händer i oss genom dagarna. Om vi kunde förstå vad det är som gör att vi darrar av rädsla, att vi har känslor och inre system som driver oss bort från faror, men också mot belöningar. Tänk om vi tidigt i livet fick kunskap om att vi behöver balans mellan våra olika system och kanske framför allt blev påminda och stöttade i att inte glömma bort vårt behov av trygghet och vila. Utifrån de ökade krav som ställs på barn och ungdomar, behöver vi bli medvetna tidigt om hur vi kan ta hand om oss själva. Kanske har vi här en möjlighet att arbeta preventivt med psykisk- och stressrelaterad ohälsa.
